Femtio nyanser av mörker

Jag hade inte mycket gott att säga om Femtio nyanser av honom. Jag minns att jag måste ta pauser för att skriva av min ilska och frustration. Men jag måste säga att E. L. James har vuxit som författare! För även om jag hade verkligen låga, eller inga förväntningar på den här boken, så tycker jag att den här boken har en story, det är inte bara en massa knullande, även om det såklart förekommer en hel del. 

I den första boken hade Ana lämnar Christian. Nu är hon förkrossad, i ett mörker. Jag tror att vi alla har känt det mörkret när vi har blivit lämnade eller lämnat någon, varit ifårn någon eller mistat någon vi älskar.

Jag funderade på det där innan jag började läsa. Hur ska de någonsin kunna bli en efterföljare till boken? Orsaken till att hon lämnade honom är en mycket stor del av den första boken, om jag säger som så. Hon klarar inte av att vara den han vill att hon ska vara.

Men i den andra boken har han insett något som han aldrig har varit med om förut. Mörkret och tomrumet när hon lämnade honom. De hittar tillbaka till varandra, på något märkligt vis. Det krävs mycket prat, något han inte är så vidare bra på, han är mera av den fysiska personen. Christian märker att det som krävs av honom är något som han är villig att ge, något han behöver. 

Ibland blir jag verkligen irriterad på hur Ana tänker. Hur små saker kan bli såna stora problem, hur hon inte bara kan acceptera vissa saker utan det måste vara ett problem. Men sen inser jag att hon är så mycket yngre än jag, bland annat i en mening på slutet där hon tycker att hon verkar vara så gammal, typ 30! Kanske jag faktiskt hade "liknande" problem när jag var....väntas nu...hon är 21 kanske? Okej, jag hade långt ifrån samma problem, jag har aldrig träffat en kille med så många nyanser av mörker.

Den här boken är värd att läsas! Jag känner att jag inte kan berätta allt för mycket om boken utan att avslöja allt för mycket.

Anas och Christians förhållande djupnar. Det går verkligen fort framåt, men det är också en berg-och-dal bana med många olika vändningar. Galna ex. Enda väninnan. Hans väldigt stora förflutna. Hans rädsla att berätta, för han är så säker på att om Ana vet sanningen så kommer hon att sticka, och det vet han att han inte kommer att överleva.

Den här boken innehåller förutom allt sex också förklaringar, spänning och på slutet en otrolig twist som gör att man väntar med spänning på vad som kommer att hända i den tredje och sista boken!

Som sagt, Författaren har verkligen mognat! Jag gillar! 

Jag är wanted

Jag har väldigt blandade känslor angående den här boken. Jag gillade tanken på att den var verklighetsbaserad. Någonstans i mitten började viljan att forska, ta reda på, koppla det till verkligheten, ta över. Jag googlade. Det första google spottar fram är att David Larsson är en bluff. 

Jag blir alldeles paff. Visst, jag hade mina misstankar, men jag hade helst av allt ha hittat att jag hade fel. 

Jag bestämde mig i alla fall för att inte lita på första bästa rubrik. Så jag googlade vidare. Till slut hittade jag en sida som verkar genuin. Gå ner lite i följande websida så får ni läsa en artikel om hur Daniel Luthman beskrivs som en bluff:

Gangsterförfattarna

Bland en del nya författare har det blivit lite av en trend att påstå sig ha varit grovt kriminell. Utmärkande för deras böcker är en föreställning om kriminella som monster i största allmänhet. Alltså film- och tv-världens schablonbild.

Samma sak här. Vad de beskriver går aldrig att placera på en bestämd plats vid en bestämd tid. Och några dokument eller annat som kan styrka deras berättelse redovisas aldrig.

Den som var först med det här och som nog får ses som mästaren i den här genren är Daniel Luthman, eftersom han fått mest publicitet.

För ett drygt år sedan, när han allt som oftast användes som ”expert” på grova brott i olika medier, tittade jag närmare på honom. Jag grävde i hans förflutna och han ställde glatt upp när jag ringde och bokade en intervju med honom. Det skulle han inte ha gjort.

Jag måste helt ärligt säga att jag tyckte att boken var spännande, jag kände pulsen stiga. Men efter att jag visste att det inte var sant kände jag mig bara lurad. Skulle det ha varit att jag läst boken från början med vetskapen om att det inte är sant så skulle boken ha varit superbra! Författaren är riktigt duktig på att skapa rätt språk för boken. Jag ville gärna citera någonstans från boken för att ge ett smakprov på språket, men fast jag tyckte att språket var samma genom hela boken, slang och ofullständiga meningar, så hittar jag ingenstans som jag känner att jag vill citera.

Oberoende om sagan är sann eller inte så har författaren gjort ett fantastiskt jobb med att skapa en lögn. Han har till och med en blogg.

Boken handlar alltså om hans liv som kriminell. Grovt kriminell med värdetransportrån och indrivningar. Våld och tid bakom galler.

Det som jag reagerade på var att författarens minne är så fantastiskt bra. Han minns detaljer ur situationer, dialoger, you name it. Visserligen. Har man storyn och är en bra författare så kan man ju fylla ut med sådant som verkar vettigt i situationen. Men min erfarenhet av självbiografier är att mycket flyter ihop och det är svårt att hålla isär. Visserligen försöker han inte hålla någon rak tidslinje, utan ibland pratar han om det ena, ibland om det andra, och ibland är han i Tailand med sin flickvän, där han gömmer sig medan han skriver boken.

Som sagt, en mycket bra bok. Men gå in med inställningen att det är en lögn. Att komma på mitt under läsningen att det är en lögn är ingen höjdare. 

Femtio nyanser av honom

Det här är en bok som fick mycket uppståndelse när den kom. Så erotisk och bla bla bla. På grund av all uppståndelse har jag faktiskt vägrat läsa boken. Men jag har sett filmen, så jag har en lite idé om vad boken handlar om.

Det finns en del (läs: många) saker som jag stör mig på.Visserligen är det omtumlande att vara störtkär, men Anastasia Steel blir torr i munnen var och varannan minut. Och Christian Greys talanger i sovrummet, tja, det är väl att överdriva en smula. 

Fast jag vet att det är en erotisk bok kan jag faktiskt bli irriterad på alla smekningar och stön och herregud...jag har faktist hoppat över några sidor bara för att komma vidare i själva storyn istället för att få alla detaljerna på hur man slickar här och där och har oralsex. Jag var också rätt irriterad på en sexscen i ett badkar. Jag vet inte hur mycket vatten det egentligen var i badkaret, men tydligen drunknade inte Anastasia av att ha hela hans penis i munnen. I min värld så har jag lite mer vatten i mitt badkar än att det täcker skinkorna. Dessutom hade ju vattennivån höjts när han satte sig ner, så vad var vattennivån innan? Till tårna? Och tydligen var det varmt i vattnet för det hade tagit en stund hör hennes kropp att vänja sig....men fortfarande, vattenmängden??

Jag hörde om en som hade sagt att det är en kvinnoförnedrande bok. Det är en bok där mannen är den dominanta och kvinnan är den undergivna....i mina ögon kan det väl inte bli något annat än kvinnoförnedrande, fast den undergivna borde alltså gilla att bli förnedrad, vilket inte alla gör. Så visst kan jag förstå mannen som upplevde att boken är kvinnoförnedrande. 

Storyn i stort, förutom alla sexscener. Anastasia Steel har bara sluttentorna kvar när hon tvingas hoppa in istället för sin rumskamrat Katherine Kavanagh, som har gått och fått en förkyning, för att göra en intervjuv till skoltidninge om Christian Gray. Anastasia har då ingen lust, hon är nervös och har en förmåga att var klumpig, något som hon råkar vara första gången hon träffar Mr. Gray, hon bokstavligen snubblar in i hans kontor. Av någon anlednig finns det något hos Anastasia som Grey fastnar för. Han kan inte hålla sig borta från henne. 

Han visar sig vara kontrollerande, svartsjuk och med mycket speciella sexuella preferenser. Han har inga flickvänner och han dejtar inte. Innan Anstasia och Grey kan inleda ett förhållande måste Anstasia skriva under ett kontrakt. De måste komma överens om vad som är hennes gränser, vad som är hans gränser och vad som känns okej.

Det är en helt overklig värld som Anastasia, den oskuldsfulla oskulden, snubblar in i.

Bilden är tagen från internet. Jag råkade lämna tillbaka boken utan att fota den. Men skulle jag ha fotat den hade det varit samma framsida i alla fall, så jag valde att "stjäla" en bild.

Men jösses vad de pratar om mat och behovet av att äta och viljan att inte äta! För att inte tala om att de dricker vin hela tiden. Först tillrättavisar Grey Ana (ja, Anastasia kallas Ana, och jag har tröttnat på att skriva hennes fulla namn) om hennes alkoholvanor, vid ett senare tillfälle bestämmer han att hon ska dricka ett glas vin istället för en cola. Logik?

Det kanske märks att jag tycker att den här boken är bland det sämsta jag någonsin har läst! Egentligen har jag inte ens kommit halvvägs i boken, men det är så mycket som jag irriterar mig på. Saker som att Ana får orgasm bara av att han rör vid henne. Bara han lite pillar på hennes bröst är hon ju redan redo. Ja, ja, jag vet att det är en fiktiv story och fiktiva människor. Men författaren har nog varit så inställd på att få det att låta så erotiskt och underbart som möjligt att hon har glömt att se till verkligheten. Jag irriterar mig dessutom på Anas snälla! När hon ber att han inte ska sluta, hur hon blir aldeles ifrån sig bara för att han är långsam eller för att han slutar mitt när det, tydligen, är som skönast så att hon lämnas otillfredsställd. Jamen jiiiises! Det verkar ju inte som att Grey är någo sådan som lämnar kvinnor otillfredsställda, så ha lite tålamod!

Det här är en sådan bok som gör att jag ibland bara måste sätta den åt sidan för att skriva av mig all frustration. Inte sexuell frustration, utan hur frustrerande dålig boken egentligen är. Jag förstår inte att den har sålt 35 miljoner exemplar. Skulle jag ha ett förlag och den hade kommit till mig för att jag skulle kontrolläsa den, så hade den aldrig kommit i tryck.

Däremot försöker jag att aldrig lämna en bok på hälften. Jag har dessutom planer på att läsa de två andra i trion....hur jag ska få emergi till att klara mig igeom det har jag då verkligen ingen aning! 

---

I alla fall kom jag till slut igenom boken. Till min stora förvåning blev den bättre mot slutet. Antingen det eller så hade jag blivit så van vid min frustration så jag orkade inte känna den mer... Den blev inten "oh my God vad bra!" men den blev läsbar. 

Jag har också fått veta att hon inte har gett ut boken via något förlag, utan hon har gett ut boken själv. Vilket förklarar att förlaget inte skrattade henne upp i ansiktet, utan bara villigt publicerade den eftersom den tydligen fick en fantastisk efterfrågan. 

Jag har också hittat en bok ut Christian Greys synvinkel! DEN ska jag däremot läsa! Av samma författare, men jag hoppas att tre tidigare böcker har gjort henne till en bättre författare, så jag har förhoppningar. Ja, det är medvetet som jag inte skriver "höga förväntningar".

Ingen bok jag rekommenderar. Men, tydligen behöver jag inte göra det, för efterfrågan på den är skyhög. Jag har den andra boken redo och ska snart börja på den. Tar bara en paus med en annan bok för att det inte ska bli för intensivt.

The Da Vinci code

I decided to read this book in English a very long time ago. It's just that it took me a very long time to actually start. When I finally started reading it was so easy! 

I have read this book in Swedish before, but since English is not my first language I hesitated to read it. Sometimes there are words that is difficult to understand and that will make the story difficult to follow. Although, when I started reading the first two pages where a little bit difficult, then it was like I was reading my first language. 

The story itself is very interesting, in my opinion. All the codes and hidden meanings and secrets. It is so very interesting because you can follow it in reality as well. For example in the paintings that is described in the book. 

Professor Robert Langdon is waken up in the middle of the night to be involved in a murder case in a way that he would never have guessed. An elder curator has been murdered inside the Louvre and there are a few things that is strange about everything. Langdon doesn't understand why he has been brought in, other than it must be his knowledge of symbols. Sophie Neveu involves herself to save Langon from the situation he has not yet understood he is in.

This is the beginning of a hunt to g´figure out a code that the elderly curator, that happened to be Neveus grandfather, had left her. At the same time that they are being hunted by the police.

It is well worth reading! 

Den femte årstiden

Den femte årstiden är en blandning av en riktigt bra bok, en mycket underlig bok och en rent utsagt dålig bok. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska tycka om den som helhet. De tre delarna stider med varandra om att vara den som syns och hörs mest.

En kvinna hittas skändad vid en skogsväg. Det ser ut som att själva skogen har våldtagit henne. Som att själva djävulen har haft henne hos sig endast för sitt eget höga nöjes skull, för att kunna utöva onsdska.

(tyvärr har jag glömt bort att avsluta recensionen. Jag tänker inte fortsätta den mer, utan jag tänker nöja mig med att fortfarande minnas att det var en blandning av en riktigt bra bok och en underlig bok...)

Farlig kärlek

Jag blev rekomenderad boken av en vän. Det är i och för sig en tid sedan hon läste den. Hon berättade att det var av en afrikansk författare. Afrikansk, sa jag, Afrika är stort, vilket land? Så vi kollade lite fakta om författaren (fanns bak i boken). Ben Okri föddes i Nigeria 1959 och tillbringade sin skoltid omväxlande i London och Nigeria.

Jag tycker ju i och för sig att man borde säga omväxlande i Storbritannien och Nigeria....eller alternativt London och den stad vari han tillbringade den andra delen av sin skoltid. Nigeria är något större än London, om jag uttrycker mig milt.

Boken handlar om Omovo, en ung man som drömmer om att bli konstnär. Han är förälskad i grannflickan Ifeyiwa, som har tvingats gifta sig med en äldre man. Mannen är våldsam och kontrollerande. Ändå finner Omovo och Ifeyiwa varandra. De har hemliga träffar och promenader. De är varandras ljuspunkt i tillvaron.

Omovo bor tillsammans med sin pappa och sin styvmor. Han har inget bra förhållande med någon av dem. De går om varandra i huset och undviker varandra. Förutom styvmodern som kan vara grälsjuk.

Boken utspelar sig i 70-talets Lagos som fortfarande genomsyras av kriminalitet och korruprion efter inbördeskriget.

Jag tycker att boken är konstig. Från början till slut. Omovos funderingar, de stämmer inte överens om hur jag har uppfattat att tankesättet i Lagos skulle kunna vara. Jag kan såklart ha helt fel! Men det känns mera som ett västerländskt tankesätt placerat i Afrika. Visserligen verkar det som att Omovo själv känner sig malplacerad, som att hans sätt att tänka inte riktigt passar in.

Diskussioner utvecklas aldrig till fullo. Kanske det är något afrikanskt? Två personer kan börja en diskusion, sen kommer den ena plötsligt på att den inte vill diskutera det mera, eller så har den ena tappat intresset. Det känns för mig som att just som konversationen börjar bli givande så tar den slut...

Vad kärleken beträffar så är den verkligen farlig. Ifeyiwas man är en svartsjuk och brutal man. Jag förstår inte hur någon lyckas hålla en kärleksaffär hemlig i ett så litet samhälle som boken beskriver.

Sammanfattning. Boken gav mig inte mycket mer än frustration. Kärleksaffären kunde ju såklart inte leva ut, men som den tog slut är verkligen frustrerande. Men med det tog inte boken slut. Utan den fortsatte till det att jag trodde att jag skulle ge upp (nåja, det trodde jag redan i mitten av boken. Men av någon anledning gillar jag inte att lämna böcker på hälft).

Tydligen finns det de som tycker att boken är bra. Så jag kan väl säga att man får väl läsa den och ta reda på vilken sida man står på!

Stalker

Jag hade helt missat att jag hade en Kepler kvar att läsa! Som vanligt så slukade jag den.

I den här boken får vi träffa Margot Silverman, hon är rikskriminalens nya expert på stalker, seriemördare och spree killers. Mordet på Maria Carlsson är hennes första egna fall. Skulle hon ha vetat hur våldsmt fallet skulle utveckla sig kanske hon skulle ha valt att lämna över fallet till Adam Youssef som hon jobbar tillsammans med. Men när hon får veta att det har kommit in en ny film vänder hon och går tillbaka till sitt arbetsrum, det som tidigare hade varit Joona Linnas rum. Hon och Adam övertog det samma dag som polisen ordnat minnestund för honom.

Fallen som Margot och Adam jobbar med börjar med att det kommer ett videoklipp. Någon filmar en kvinna, en kvinna som följer sina vardagliga rutiner, tar på sig sina strumpor t.ex. Senare hittas denna kvinna mördad. Och nu har Margot fått veta att den andra filmen har kommit in. Handlar det om en seriemördare? Vad har offren gemensamt? Är det en person som gillar att spionera på kvinnor och som har tagit steget från att bara titta till att faktiskt mörda?

Videon ger inga ledtrådar. Det är som att titta in i ett vanligt vardagsrum. Det kan vara vem som helst!

Plötslit får polisen tag i ett vittne, en pojkvän som kommit hem och hittat sin flickvän mördad. Han har i panik städat upp alla bevis och bäddat ner henne i sängen. Polisen har inget att gå efter, och mannen befinner sig i chocktillstånd och kan inte ge polisen några som helst upplysningar om vad som har hänt.

Erik Maria Bark kallas in för att försöka hypnotisera mannen för att han ska kunna återge något av det som har hänt. Han går varsamt fram, under första sessionen försöker han att endast få mannen att inse att den han älskar är död. Men plötsligt säger han något, något som gör att Erik Maria Bark väljer att ta ner mannen i en djupare hypnos för att få honom att berätta hur brottsplatsen sett ut. Han får den information han vill ha och går direkt till sin dator för att gå igenom registret för tidigare patienter. Samtidigt som han gör det berättar han för polisen att mannen inte pratade under sin hypnos, att han endast hade blivit medveten om att flickvännen var död. Han påstår också att han har glömt att sätta igång videoinspelningen under hypnos sessionen. Margot är arg, frustrerad och irriterad. Erik Maria Bark känner ångest över att ett förflutet misstag har kommit tillbaka, en information som han tidigare har undanhållit polisen kanske kan visa sig vara viktigare än han trott.

Jag saknar Joona Linna som karaktär. Visserligen är hans död bara ett skådespel, men den mannen som sedan återvänder är endast ett skal av den forna polisen. Visseligen blir han bättre av att få medescinsk vård, men fortfarande känner jag att det är inte rätt mot Joona Linna att få sin karaktär nerbruten.Jag gillar inte heller Erik Maria Barks sätt att hantera situationen, istället för att hjälpa till att reda ut den så trasslar han till den ännu mer.

Annars så gillar jag boken! Den har den sortens spänning som gör att man inte vet om man kommer ihåg att andas, samtidigt som ett enkelt "pling" från telefonen gör att man hoppar till.

En läsvärd bok med många vändpunkter. När man tror att man vet vad det är som pågår så kommer ännu en twist. Rekommenderas!