Liftarens guid till galaxen

Nu äntligen! En till bokrecension :) Denna bok har varit lång, men det är för att den består av 5 böcker, alla i samma bok 880 sidor om någon vill veta. Böckerna är: Liftarens guide till galaxen, Restaurangen vid slutet av universum, Livet, universum och allting, Adjöss och tack för fisken samt I stort sätt menlös.

De handlar om jordvarelsen Arthur Dents och rymdvarelsen (från Betelgeuse 5) Ford Prefects resa genom rymden, men också om rymdvarelsen med två huvuden (också från Betelgeuse 5) Zaphod Beeblebrox och jordvarelsen Tricia McMillian, även kallad Trillian.

Varför befinner sig då dessa på en resa genom rymden? Jo, vogonerna hade fått till uppgift att spränga bort jorden för att göra plats för en intergalaktisk motorväg. Ford Prefect, som för övrigt varit strandsatt på jorden i fler år än han hade räknat med, bestämmer sig för att ta med sig Arthur Dent och försöka lifta med vogonerna bort från jorden. Naturligtvis utan vogonernas vetskap, de är inga trevliga typer att komma i vägen för. Detta får Arthur snart erfara.

Trillian å andra sidan har hittat Zaphod på en maskeradfest på jorden inte långt innan rymdinvasionen och bestämt sig för att följa med på ett äventyr. Det kan ju anses lite spännande om en person i fråga verkligen kommer från en annan planet. Av en otrolig osannolikhet plockas Arthur och Ford upp av rymdskeppet hjärtat av Guld, vilket är det skepp som Zaphod reser omkring med. Äventyret fortsätter i samma osannolika anda och resan sträcker sig genom rum och tid samt även genom parallella universum. Ibland reser de tillsammans, ibland skilt för sig, och ibland detta mer eller mindre frivilligt.

Boken innehåller många roliga situationer såväl som tänkvärda åsikter. Många gånger har jag skrattat högt åt något som jag läst. Deras resa börjar, förutom det faktum att de flyr från en jord som ska utplånas, med att försöka ta reda på svaret...eller egentligen frågan till livet, universum och allting. Senare spårar allt ur och jag tappar helt den röda tråden. Eller avsaknaden av röd tråd...beroende på hur man ser det. Däremot uppkommer situationer som förklara tidigare situationer i boken. Den uppmärksamme kan säkert komma ihåg och se tillbaka till dessa situationer, jag å andra sidan kan minnas att det var någonstans i boken som något sådant nämndes.

Det kan ju även nämnas att detta är en trilogi. Jag ser fram emot att läsa bok nummer 6 av 3. Min syster har den på engelska, men hon höll på att läsa den så jag får se om jag hittar ett eget exemplar av den. Den sista boken har dock en annan författare.

Som avslutning kan jag väl säga att det inte förvånar mig ett dugg att det är en trilogi med 6 böcker. Inte efter att man läst denna otroligt invecklade röriga men ändå trevliga och lättlästa bok. Ibland vet man inte var man är i boken, men det är lugnt, det verkar som att huvudpersonerna är smått borttappade ibland också :)

Helt klart värd att läsas!! Nackdelen med att ha alla böckerna i en bok är att det verkar som att man läser och läser och boken tar aldrig slut. Fördelen är att man kan avsluta en bok ock fortsätta på nästa utan att behöva bekymra sig över var följande bok är eller ens tänka tanken att den ena boken tagit slut och den andra börjat.

Döden går i kloster

Detta är en bok som min svärmor tyckte att jag skulle läsa. Artig som jag är tog jag emot den, min tanke var verkligen att läsa den! Men den lades på en hylla under rubriken "jag läser den när jag inte har nåt annat att läsa". Nå, jag har insett att det finns alltid nåd att läsa! Så tillslut bestämde jag mej för att dessa böcker SKA jag läsa, och nu hade jag kommit ner till denna. Jag öppnade boken och stirrade ner på första sidan. Bokstäver i rader, men samma bokstav kunde vara skriven på lite olika sätt. Fortfarande tryckbokstäver, men ett "t" kunde vara lite längre ner än ett annat "t" i samma ord. Det första jag kom att tänka på var en gammaldags skrivmaskin. Och tanken "väntas nu, hur gammal är den här boken?" slog mej. Svaret är att den är skriven 1958 och översatt 1984. Boken är äldre än mej. Hur intressant kan en bok vara som handlar om en kvinna från 50 talet vara?

Men, jag hade bestämt mej för att ge boken en chans, så jag tänkte göra det. Den är hur bra som helst! Väl skriven och huvudpersonen är inte någon bortskämd överklassbrud som inte kan lyfta ett finger i tron att det ska bli smutsigt. Har jag fördomar? Helt klart!

Handlingen då? Ja, enligt baksidan handlar det om en miss Jennifer Jones som reser till ett fridfullt kloster vid Pyrenéernas fot. När man läst en bit inser man att huvudpersonen heter Jennifer Silver. Till att börja med :) Klostret ligger faktiskt vid foten av Pyrenéerna.

Den 22 årige Jennifer Silver har rest från England till en liten by, Gavarnie, som ligger i skuggan av Pyrenéerna för att träffa sin kusin, Gillian. Gillian har skrivit till Jennifer och bjudit henne till klostret för att det finns saker hon vill diskutera, bland annat vill hon bli nunna.

Jenny (som hon kallas) träffar där en ungdomsbekant, Stephen, han spelar en ganska stor biroll. Historien handlar om hur Jenny kommer till klostret. Hon ber att få träffa sin kusin, men bemöts konstigt. Jenny får onda aningar och till slut får hon reda på att hennes kusin har dött i lunginflammation endast två veckor tidigare. Trots detta besked fattar Jenny misstankar. Det är något som inte stämmer. Varför berättade inte Gillian att hon hade anhöriga som kunde underrättas? Klostrets abbedissa , den vördade modern, känner att klostret har begått ett misstag, ett misstag som de inte kunde göra något åt, men hon känner ändå att klostret har skyldighet att låta Jenny stanna där som gäst medan hon reder ut sina misstankar.

Ju mer Jenny undersöker saken, desto mer inser hon att hon kommit ut på djupt vatten. Hon inser också att det är fara för hennes eget liv. Ska hon lyckas lösa mysteriet med sin kusin? Vad är det egentligen som pågår?

Jenny kommer fram till många snabba slutsatser. Alla gånger är de inte kloka eller genomtänkta. Hon är en impulsiv kvinna som är kvick till handling och gärna sätter sin egen säkerhet på hyllan till god för att komma närmare mysteriets lösning. Jag tycker att vissa saker verkar helt annan än så som Jenny uppfattar situationen.

En förvånansvärt bra bok! Jag trodde att den skulle vara gammaldags och dammig. Jag tycker inte ens att språket är så gammalt som jag skulle kunna tänka mej. Jag har läst böcker med så gamla ord att jag inte ens lärt mej dess betydelse. Här hittade jag inga sådana ord. Däremot pratar Jenny franska, och franska fraser förekommer i boken. Det lönar sig att ha en grunduppfattning av franska, eftersom fraserna inte är översatta. Det är ändå bara fraser, så det är inte mycket man missar ifall det är så att franskan är dammig eller intetsägande.

Jag rekommenderar denna bok! Trots sin tråkiga pärm-bild är det en spännande bok :)

Var är min dotter?

Vi trillar direkt in i bokens händelse. Eller, i ett förspel av bokens händelse. Nina Landry har problem med bilen och får den lagad av en bekant. Hon är på väg på semester till Florida tillsammans med sina två barn och sin nya pojkvän.

Det är morgon, förmiddag, och Nina behöver åka hem för att packa det sista innan resan. De ska vara borta över jul. Det är mycket som ska göras innan resan. Plötsligt ringer det på dörren och en hel drös med folk strömmar in, hennes dotter Charlie har ordnat en överraskningsfödelsedagsfest.

Men var är Charlie? Hon skulle ha varit hemma för längesedan efter att ha varit på en fest hos en kompis kvällen innan. Hon måste hinna packa innan resan. Nina får inte kontakt med sin dotter ens per telefon. Ingen vet var hon är eller har sett henne. Klockan tickar och till slut tar oron över och Nina ringer polisen.

Hon får veta att hennes dotter troligen har rymt hemifrån. Flickor i tonåren brukar rymma hemifrån, det är den vanligaste orsaken till att barn i den åldern försvinner. Nina blir tillsagd att gå hem och vänta vid telefonen ifall hon skulle ringa hem.

Nina däremot är av en annan åsikt. Någonting har hänt, hennes dotter skulle inte rymma hemifrån dagen innan en efterlängtad semester, eller skulle hon? Hur mycket är det egentligen som Nina inte vet om sin dotter? Vilka hemligheter döljer hon? Har hon någon orsak att rymma? Vad kan ha hänt det senaste dygnet som gör att rymning är den enda vägen ut.

Nina kan inte bara sitta hemma när hennes dotter är försvunnen, hon börjar där som hennes dotter varit senast, hemma hos kompisen. Nina är medveten om att den första tiden i ett försvinnande är den mest kritiska. Ändå gör polisen inget.... varför är det ingen som tar Charlies försvinnande på allvar?

Jag gillar den här boken. Vad skulle man själv göra om ens barn skulle försvinna? Jag skulle troligtvis göra som Nina, försöka luska ut vad som har hänt. Trotsa polisens önskan att sitta hemma och rulla tummar medan tankarna snurrar i huvudet och oron gnager i magen. Boken är bra skriven. Jag streckläste den på en dag! Det var i och för sig under en dag som jag spenderade på färja, men jag kunde inte hålla mej från boken, bagateller som att äta och gå på toa fick vänta. Det som är synd är att jag inte kunde sjunka helt och hållet in i boken, på grund av alla störande moment. Men jag tror att detta är en bok jag skulle kunna sjunka in i och verkligen se framför mej omgivningen och personerna. Känna med huvudpersonerna. En bok jag rekommenderar!!

Vince & Joy

"En kärlekshistoria vi alla drömmer om"

Ja, i början är jag benägen att hålla med. Men ju längre kärlekshistorien fortgår, desto mer vill jag verkligen inte uppleva en sådan kärlek. Det är en bok om kärlek, hur ödet kan spela en spratt, chanser man inte tar och val man kunde gjort men inte gör.

Vince och Joy möts på en campingplats, Vince är snart 19 år, endast några dagar kvar till hans födelsedag. Joy är 18 år. De är båda där med sina familjer, båda är oskuld av olika anledningar, och båda ser en underbart vacker av motsatt kön. Ingen av dem kan tro att den andre kan vara intresserad.

Det blir en kort men intensiv sommarromans som får ett abrupt slut när Joy morgonen efter att de förlorat oskulden har åkt. Det enda som återstår av brevet som hon lämnat på Vince trappa är orden "jag skäms så", detta på grund av nattens plötsliga regn.

De tappar kontakten, kommer ifrån varandra. Hittar andra, lever sina respektive liv. Vince blir påmind om sitt förflutna när han försöker komma på varför han inte kan ha längre förhållanden. Han hittar sin Joy, men ödet spelar honom ett spratt.

Boken utspelar sig i ett kök hemma hos Vince kompisar. De har berättat om sin första gång, om den gången de förlorat oskulden. En efter en berättar om sina bedrövliga gånger, tills turen kommer till Vince. Han berättar om Joy, att det var den bästa natten i hela hans liv. De kvinnliga vännerna vill veta mer och han berättar. Ibland får man även ta del av Joys liv, vad hon går igenom under samma tid som Vince berättelse utspelar sig.

Snälla pappa, nej

Stuarths pappa har alltid funnits i Stuarths liv, känns det som, fast det var först när Stuarth var 3 år, ungefär, som han började uppvakta Stuarths mamma. Stuarths pappa, David, var sopgubbe och samlade på allt som gick att använda, sådant som han hittade i soporna. En gammal TV som fortfarande fungerade, t.ex. Till Stuarth berättade hans mamma att David var hans riktiga pappa, det var bara hans två äldre systrar som hade en annan pappa, en pappa som övergivit familjen när familjelivet blivit allt för tufft. Med en flicka med ryggmärgs bråck som ständigt behövde läkarvård och som satt i rullstol, en till flicka ett år efter och därefter en son två år efter det. Stuarths mamma var dock svävande om när hon separerat från sin tidigare man och berättade för Stuarth att David var hans riktiga pappa, men att de måste lotsas att han var även Stuarhs styvpappa för att systrarna inte skulle bli svartsjuka. Senare föddes davids och mammans gemensamma barn, en flicka.

Under en familjesemester när Stuarth var fyra år inträffade följande. Stuarth hade vandrat för långt ut på stranden, det var ebb och han plaskade i vattenbrynet, helt i sin egen värld, glömsk av allt annat. Hans mamma märkte väl att han gått för långt ut och hans pappa erbjöd sig att gå och hämta honom.

Plötsligt märkte jag att han stod där. Han tog tag i mig så det gjorde ont.
"Din olydiga lilla jävel", skrek han och klämde till om nacken allt vad han orkade. "Jag har ropat på dig jättelänge".
"Förlåt, pappa. Jag hörde dig inte. Jag plaskade."
"Din jävla lögnhals. Du är bara jävligt olydig, eller hur?"
Han slog till mig så jag trillade och tryckte ner mitt ansikte i sanden som fyllde näsan, munnen och ögonen. (sid 32, Snälla pappa, nej)

....

Jag var chockad och förstod inte vad jag hade gjort för fel. Det enda jag visste var att jag måste anstränga mig mycket mer för att vara duktig, så att han inte skulle bli arg på mig utan änsla mig. (sid 33, Snälla pappa, nej)

Misshandeln fortsatte, fysiskt och psykiskt och så småningom sexuellt. Stuarth levde under ständig terror, inget kunde röja när följande anklagelse skulle komma, eller vad som skulle ske näst. Men misshandeln stannade inte där. Även Stuarths systrar blev utsatta för misshandel och sexuella övergrepp, de kunde till slut inte stå ut utan berättade för sin mamma om hoten som deras pappa hade sagt. Mamman såg till så att Stuarths pappa åkte fast, flickorna vittnade mot honom, men det var ingen som frågade om Stuarth varit med om något liknande. De var medvetna om den fysiska misshandeln, men ingen visste något om att han blev sexuellt utnyttjad. Ingen frågade och Stuarth berättade inte, han ville inte att alla skulle veta vilken stygg pojke han var, att hans pappa alltid måste bli arg på honom för att han var så stygg. Han tyckte att det pappan gjort mot systrarna var fel, eftersom de aldrig varit stygga, men att han själv förtjänade att bli behandlad som han blivit.

Med pappan borta från deras liv blev Stuarth mannen i huset, den som skulle ha ansvar och försörja familjen. Att vara familjens överhuvud i den här situationen hade varit svårt även för en vuxen man med ett jobb, för att inte tala om en elva åring som hade tillbringat större delen av de senaste åren med att bli misshandlad och sniffa lim.

Efter att hans pappa avtjänat sitt straff ville Stuarth inte att pappan skulle komma tillbaka för att bo med dem, men han ville fortsätta att hålla kontakten med honom. Han var fortfarande i Stuarths ögon hans pappa, och Stuarths hjälte.

Tack vare sin start i livet hade Stuarth inga goda förutsättningar i livet. Han syskon hade fått vård och hjälp efter traumat och misshandeln. Stuarth hade inte fått någon hjälp. Han sökte gång på gång hjälp, men fick ingen respons från samhället. Han matade sig genom flera förhållanden på jakt efter något som kunde fylla tomrummet, han använde kvinnorna som man använder droger, för att må bättre. Under ett förhållande blev jag så olyckliga att jag drack mig full, skar mig i armarna, tog tabletter och hamnade på sjukhusets psykavdelning i tre eller fyra veckor. Även om många i min närhet hade gissat vad dom hänt under min uppväxt hade jag fortfarande inte pratat riktigt om det med någon. Jag var beredd att prata då, men läkaren tyckte att jag kunde åka hem.

Slutligen mötte han Tracy. Efter ett möte med Stuarths släkt skjutsade Stuarth Tracy hem och de gjorde upp planer för kvällen, men när han åkte iväg för att hämta Tracy igen fann han sig påväg till sin pappa. Han måste få svar på sina frågor. Fast Stuarth nu är en vuxen man som tränat, är stor och har muskler, finns pappans makt fortfarande där. Under en meningsskiljaktighet upplever Stuarth situationen som hotfull, han försvarar sig och flyr platsen, rädd att hans far ska komma springande efter honom, han har varit en stygg pojke. Påväg hem ringer han alla i sin närmaste omgivning och ber att de ska samlas på ett ställe, han behöver trygghet, han berättar vad han gjort och att han inte vet om hans pappa är okej.

Hans pappa visar sig vara död. Dödad av Stuarth. Han hamnar i fängelset misstänkt för mord. Fängelset är inte något paradis, och det visar sig att maktutövningen och misshandeln fortsätter inom fängelsets murar. Igen hamnar Stuarth i en situation där han är misshandlad, fysiskt och psykiskt.

Men Stuarth kämpar på. Hans berättelse gör sådant intryck i rätten så han får minimi straff. Han stämmer även fängelset och inrikesdepartementet för den terror han blev utsatt för i fängelset.

Detta är en bok som inte bara behandlar ett barns misshandel, fysiskt, psykiskt och sexuellt, utan även samhället ignorans och samhällets (i detta fall fängelsevakterna, och läkarna som inte fångade upp honom trots många rop på hjälp) förmåga att utöva sin makt på ett felaktigt sätt!

Jag kände mej så maktlös. Vad kan man göra i en sådan situation? Man skulle ju tro att samhället är till för att hjälpa och fånga upp samt se till att förhindra brott? Inte stilla sitta och rulla tummar medan en man lider, vänta på att den tidsinställda bomben ska explodera, vänta på att det kanske slutar med att han skadar sig själv eller andra? I detta fall båda dera, samt de flickvänner han hade under resans gång, många förhållanden som gått i kras.

En bok jag rekommenderar. En bok som berör. En bok om hur en man kan förstöra livet för så många, och samtidigt komma undan nästan utan straff. Medan offret tvingas möta fängelset på grund av mord...

En handbok i VIN

Jag har ett litet intresse av vin. Jag gillar vin, och bloggar gärna om viner jag gillar, för att sedan ha en lista på viner jag gillar och inte gillar. Men för att jag ska kunna blogga om vin så att kanske någon annan än jag, och för att jag definitivt, ska veta vad det är för ett vin är det bra att kunna beskriva ett vin. "Detta vin är gott" kanske inte riktigt är vad jag är ute efter.

"Ett sött vin som är torrt på tungan uppvuxet i ett regnigt klimat med mycket lyxröta...eller vad det nu heter...gör att detta vin är bla bla bla" är inte heller vad jag är ute efter. Jag vill dela med mej och själv veta VAD jag tyckte om vinet, vad smakade det? Är det ett vin som var ok, var det ett vin som jag vill ha i min vinhylla för speciella tillfällen? Var det ett vin som jag förpassade till matlagningsvin eller var det ett vin som jag inte ens klarade av att dricka ur första glaset?

Var det för att jag åt det till något tokigt som det var så förskräckligt? Vad ska jag äta till mitt vin? Var det så supergott för att jag åt precis rätt rätt till?

Vin är så intressant, så komplicerat, så gott! Jag vill gärna lära mej mer! Jag har turen att ha en ....ja....heter det något när det är en sambos systers make? Vad blir han till mej? Ja, men det framkommer ju i alla fall, min sambos systers make delar mitt intresse. Kanske i något större utsträckning, vi har inte diskuterat vin som så, det är alltid en massa annat som ska diskuteras när vi träffas, han och min sambo emellan alltså.

I alla fall så äger han denna bok och jag har fått låna den :) Då är det bara att läsa den så jag kan lämna tillbaka den, för han vill säkert ha den tillbaka :o

Det börjar med vinets historia. Väldigt intressant! Skulle jag däremot vara väl insatt i våran världs historia skulle alla fakta fastna på ett helt annat sätt, men det är intressant att läsa om i alla fall! Var vingårdarna startade upp, att munken Dom Pérignon egentligen ville få bort bubblorna från sitt vin...tänk hur champagnen skulle ha varit annorlunda om inte Domppan skulle finnas!

Vinet lagrades i antiken i amforor, tänk att amfora betyder "något som kan bäras av två" (sid 11, vin - vinet och druvorna). Visst vet jag vad en amfora är, men att betydelsen var så simpel :) För mej är amfora ett kärl för vin!

Mot slutet finns en vinprovningsdel, det är egentligen den jag är intresserad av, men jag ville inte fuska med denna bok. Jag ville läsa den från pärm till pärm. Nåja, allra sist kommer en uppslagsdel och en källförteckning, så nästan från pärm till pärm.

Boken innehåller därtill en "Kombinationen mat och vin" del. Den var intressant! Men det är inga kokreta tips. Inte någon "om du äter det här rekommenderar jag detta vin" mera ett "om maten är si och så så rekommenderas ett vin med sådana egenskaper", hur man ska kombinera olika smaker för att få det rätt. Jag tycker att denna del gick hel över huvudet på mej! Jag borde läsa den fler gånger, gärna med så att jag försåt vad det är för sorts vin som är si och så och så att jag skulle kunna konstatera att maten smakar si och vinet smakar så och kombinationer blev denna.

Att prova vin hade ett kort och koncist kapitel delat till sig. Jag har själv en annan vinbok som endast innehåller vinprovning. Jag har inte läst den, bara skummat och läst valda delar. Så jag hade väntat mej något annat. Det var svårt att riktigt få grepp om det. Klart att jag säkert skulle förstå om jag verkligen satte mej in i det. Men jag känner att jag skulle villa ha lite mer konkreta tips.

Jag tycker att boken var suverän! Lätt att läsa, kanske inte lika lätt att förstå, eller så är det bara jag som inte lyckades ta det till mej. Det var massor med intressanta fakta. Verkligen en helhet av varifrån druvan kommer och vad den blir. Till och med beskrivning av Solerasystemet, ett sätt att lagra vin, om jag förstod rätt. Det var helt utanför min fattningsgrens :) Men det var intressant att veta att ett sådant sätt förekommer och även om jag inte förstår det helt så har jag en liten förståelse för det.

Det är en bok jag varmt rekommenderar :) Riktigt bra skriven plus att den var fint utformad, med bilder, lila rutor med information samt vinrankor som dekoration här och var. Jag antar att det är vinrankor det föreställer :)

EVA

Denna bok har funnits länge hemma hos oss, redan innan jag flyttade hemifrån ägde vi den. Den blev såklart hemma när jag flyttade bort, till vad som blev mitt nya hem. Men hur som helst.

Jag har alltid funderat att jag ska läsa den. Men jag har tyckt att pärmbilden är så avslöjande. Jag har inte velat läsa den. Tycker pärmbilden är helt fel. Ändå sätter jag in en bild av boken här.

På baksidan står det om Eva, hur hon tvingar upp ögonen, hur hon en kort stund bara kunde urskilja en mardröm, en enda röra. Hon är en trettonårig flicka som vaknar upp på ett sjukhus, hon kan inte prata, inte röra sig och inte minnas något om utflykten. Hennes mamma lutar sig över sängen och börjar förklara om en olycka, långvarg koma.




Det står också att Eva känner att det är något som hon inte får veta. Frågan, vad har de gjort för att rädda livet på henne? finns med. Jamen, ta en titt på framsidan så vet du! Så ogenomtänkt att det inte är klokt.

Med fantasi och originalitet berättar Peter Dickinson om en flickas känslor och upplevelser när hon tvingas leva ett helt nytt liv - ett liv som ingen före henne har upplevt. (baksidetexten, Eva)

Jag tycker att baksidan är bra skriven. För en gångs skull tycker jag att baksidan stämmer bra överens med innehållet i boken. Ibland är det inte riktigt så, det är något ditåt. Det som förstör det för mej är pärmbilden. Jag känner spänningen när jag läser baksidan, VAD har de gjort för att rädda hennes liv! Och så ser jag pärmen och förstås. Jamen, de har ju gjort henne till schimpans. Redan som barn förstod jag, och varför ska man bygga upp en spänning och en vilja att läsa boken när man sedan tror att man vet svaret redan bara av att se på pärmbilden?

Det är så, hon är en människa i en schimpanskropp, jag kan inte ljuga om det. Men det är så mycket mer. Hur ser en schimpans på livet? Hur ser en människa på livet? Hur kombinerar man dessa två? Hur reagerar en mamma på att hennes söta flicka plötsligt är en hårig kort apa? Hon har haft lång tid på sig att vänja sig vid tanken, men hur mycket schimpans är Eva? Eller är hon endast människa i schimpanskropp?

Berättelsen utspelar sig i framtiden. Det sägs inte när. Och gör det har jag missat det :) Människorna har tagit över världen, på ett helt annat sätt än de har idag. Det finns ytterst få skogsområden kvar, endast de som människan inte har kunnat utnyttja för egen vinning. Djur existerar inte. Inte vilda. Möjligen några mindre arter. Alla schimpanser som finns kvar finns i den så kallade schimpanskvoten, där Evas pappa jobbar. Schimpanser säljs även till forskning.

Boken är skriven 1989.

Jag tycker att det är en bra bok. Jag skulle önska att omslaget var ett annat. Så att man kunde hålla kvar spänningen. Följa Evas ovetskap de första kapitlen. Istället förstår man från första ord vad som komma skall. Synd. Men jag tycker om boken! Det är en annorlunda bok! Dickinson har verkligen med originalitet lyckats kombinera människa och schimpans.

Mycket läsvärd! Jag trodde också att det var en barnbok. Nu skulle jag väl kalla det en tonårsbok, men en bok som man bra kan läsa även som vuxen. Läs den, den är värd det!