Sista Andetaget

"Lilla Renee dog i sin pappas famn - precis som han hade planerat" (pärmen)


Boken börjar med att Annette Tollett möter sin blivande man på en vårfest för studenter. Michael Shane Goode är en trevlig kille, en riktig gentleman som skickar blommor och uppvaktar Annette på ett sätt som hon inte är van vid från sitt tidigare förhållande. Annettes mor Sharon Couch var glad att hennes dotter fårr livglädjen tillbaka, apatin från det förra förhållandet höll på att sjunka undan.

Shane har en dotter från ett tidigare äktenskap, han pratar om sin dotter med värme i rösten. Till en början verkar förhållandet vara bra. De förlovar sig, pratar om att gifta sig. Sharon börjar gradvis att märka att det är något som inte står rätt till, samtidigt som hon drar sig för att anklaga Annettes nyfunna kärlek iför dottern. Sharon tror att det endast kommer att göra Annette arg eftersom hon älskar honom och inte kan se hans brister. Efter mycket om och men gifter sig de båda och flyttar ihop. Shane är oförutsägbar. Ena sekunden är han glad, andra är han lynnig och arg. Han är svartsjuk över att hon spenderar tid med sina vänner istället för med honom efter att han har kommit hem från jobbet t.ex.

Shane flyttar från Annette, de är fortfarande gifta, Shane har ingen tanke på att begära skilsmässa. När Annette får veta att hon är gravid hamnar hon på nytt i en känslomässig berg- och dalbana. Annette tar kontakt med Shane för att meddela honom om graviditeten, han har rätt att veta att hon är gravid. Reaktionen är inte som Annette väntat, han försöker övertala henne att göra abort, när han misslyckas i sina försök att kontrollera sin fru exploderar han och skriker att om hon föder barnet så vill han inte ha något att göra med barnet, det kan lika gärna vara någon annans barn. Till slut har Annette fått nog. Hon ansöker om skilsmässa.

Det visar sig inte heller vara någon lätt sak att genomföra. Det är omöjligt att få tag på Shane för att kunna överlämna skilsmässoansökan.

När Katherine Renee Goode föddes hade hennes pappa inget intresse i henne. Efter att ett faderskapstest gjorts, enligt domstolsbeslut, måste Shane betala underhåll för dottern han aldrig accepterat. Men ska han betala underhåll ska han i alla fall ha umgängesrätt!

Han börjar umgås med sin dotter, plötsligt visar han större intresse för henne. Men Renee visar snart inte samma intresse att umgås med sin pappa, hon vill inte följa med honom och Annette känner oro för hur dottern blir behandlad hos sin far.

Dagen kommer då Shanes dotter ringer för att bjuda över Renee och hennes halvsyster (Annettes dotter från ett tidigare äktenskap) för ett pyjamasparty. Annette badar sina döttrar och kontrollerar Renee noga efter blåmärken eller andra skador för att kunna notera om nya skador uppkommer under hennes vistelse hos fadern. På morgonen får Annette det telefonsamtal en mamma aldrig ska behöva uppleva. Hennes dotter ringer för att berätta att det är något fel på Renee, hon andas inte. Ambulans har tillkallats med hon är redan död.

Annette och Sharon vägrar tro att den lilla friska flickan skulle ha dött av något annat än på grund av Shane. Sharon är den drivande kraften i jakten på sanningen. De har mycket emot sig med de ger inte upp....inte fören de ser Renees mörare bakom galler.

Boken ger även bakgrundsfakta. T.ex. vad som händer i Sharons liv samtidigt som Annettes och Shanes äktenskap faller i bitar. Det är inte en situation som är lätt, det är inte endast ett barn som dör, det är så mycket annat som tar energi....det är otroligt att de hittar energin att fortsätta kämpa trots alla motgångar!

Hjärnkoll på vikten

Jag går på en kurs, weight Loss Challenge, så i köket på mitt jobb har det varit diskussion med mej om olika dieter och hur jag äter och så vidare. Jag fick då av ena köksan tips på en bok, den här boken, som hon tyckte att var riktigt bra.

Den handlar om hur hjärnan styr vår övervikt. Hjärnan ligger kvar på grottmännisko-stadiet samtidigt som nutidsmänniskan lever i ett överflöd av allt. Såklart så gäller det inte alla människor, men där som fetma råder, där är ett överflöd. Hjärnan säger alltså åt oss att äta eftersom vi inte vet när vi nästa gång får mat. Hjärnan föredrar också kolhydrater eftersom den i huvudsak behöver druvsocker.

Vi äter alltså för mycket kolhydrater, blodsockret stiger, insulinet går in i kroppen och sänker det allt för höga blodsockervärdet, vilket ger ett för lågt blodsocker och då blir vi hungriga, vi söker det snabbaste för att stilla vår hunger, mer kolhydrater! Vilket igen ger skyhögt blodsocker och så vidare. Istället borde vi äta mera proteiner och fett som stillar vår hunger och håller oss mätta länge, till skillnad från kolhydraterna som gör att vi snabbt blir hungriga igen.

Boken tar också upp motion, kroppen sparar på energin till då den behöver den, som t.ex. när vi blir jagade av vilddjur eller liknande, så därför vill hjärnan att kroppen vilar när den inte är utsatt för fara, vilket den sällan är i dagens samhälle. Alltså äter vi en massa kolhydrater, för vem vet när vi får mat nästa gång? Samtidigt som vi inte förbrukar energin för att vi kan behöva den senare, och speciellt när svältperioden börjar. Låter det som något för nutidsmänniskan att fundera över?

Det som mest störde mej i boken är exemplen att barnen går till skolan utan mat och köper något från cafeterian. Vilken cafeteria? Jag har i och för sig inte varit i skolan på länge, finns det cafeterior i skolorna? Jag har för mej att vi inte ens fick ha pengar i skolan när jag var barn!

Och sen att skicka iväg ungarna till dagis med flingor och vitt bröd eller liknande är inte heller att föredra, det är bara kolhydrater och barnet kommer att bli hungrigt fort. Något som jag tänker på när frukosten serveras på mitt jobb...jag låter det vara osagt.

En lättläst bok med viktiga fakta. Jag kommer inte på långa vägar ihåg allt. Hur skulle jag kunna det? Det är en hel del fakta!

En intressant sak är att fetma, snarkningar, sömnapne och depression hänger ihop. Samt motionens positiva verkan på samtliga. Såklart ska depression och sömnapne behandlas av läkare och inte enbart med motion, men om det kan hjälpa bara ens lite så är det ju helt underbart! Tänk så mycket vi skulle kunna förebygga genom att äta rätt och motionera. Bara att sätta våran grottmännisko-hjärna på plats och visa vem det är som bestämmer!

Det är precis så svårt som det låter....så gör förändringar i sakta mak. Inte alla förändringar på samma gång. Det är övermäktigt!

Vargens son / Skriet från Vildmarken

Jag började läsa Vargens son, den som var först i boken alltså. Jag tyckte att det var bra! Riktigt bra faktiskt! Men så kom jag till kapitel två, nya personer, nya situationer. Jag blev lite ställd....va? Men vissa böcker är ju bara så, man följer olika personer i olika kapitel och så knyter dom samman senare.

Jag läste vidare. Kom till kapitel 3, nya personer, nya situationer!! En person som var samma nog i alla dessa, eller hans namn nämndes....Malemute Kid.

Jag gav boken och författaren chans på chans på chans.....till sist kom jag till kapitel 9...då slog jag fast boken!! Jag hade då läst ett kapitel som jag gillade extra mycket, jag ville veta vad som hände sen...och det kommer ett NYTT KAPITEL MED NYA PERSONER OCH NYA SITUATIONER!!! Jag blir helt slut!

Skriet från vildmarken vill jag inte ens ge en chans....kanske gör jag fel, men jag har annat att tillbringa min tid på än att läsa short-stories utan att veta om det!

Inget bra betyg för den här alltså! Fast egentligen är jag kluven. Den är bra skriven. Jag bara inte gillar konceptet.

Den ger en skakande men fascinerande bild av de hårda villkor under vilka nordlandets människor och djur måste leva. Båda böckerna ska vara en levande skildring av kamratskap - både mellan människor och mellan en hund och hans husbonde.

Vänskapen mellan hund och husbonde såg jag inte så mycket av...eller var det bara det att det var vänskapen mellan husbonde och hund som saknades?

Den är skriven på 1900 talets början, eller kanske rent av 1800-talets slut? Så det var ju den synen på kvinnor, män och djur. Också på synen indianer och vita. Gillar som sagt inte boken. Men att jag slutar mitt i ska väl inte ge ett bra betyg heller så....

Alex Rider - Topphemligt

Vi får igen träffa Alex 14 år. Tiden som har gått sen vi lämnade honom är några veckor. Han håller fortfarande på att försöka läsa fast sina studiekamrater efter sin "förkylning med påföljande komplikationer" som hade berövat honom 2 veckor från skolan. Allting är väl bättre än dubbla hemläxor och Alex saknar spionlivet en aning.

Utanför skolan står en vit skåpbil med en föredetta elev som säljer droger till elever på skolan. Detta gör Alex arg, när en polisbil dyker upp glider skåpbilen obemärkt iväg. Utan att tänka kastar sig Alex upp på cykel och följer efter. Detta leder honom till att tillbringa natten i häktet där han plockas upp av MI6 agenter. De hade ändå tänkt kontakta honom för ett nytt uppdrag. Det gällde endast att sondera och rapportera från en privat skola i Alperna, en skola som endast tar emot rika problempojkar. Alex uppgift är att infiltrera skolan med hjälp av falska identitetshandlingar där han påstås vara son till en rik familj. Plötsligt låter spionlivet inte så lockande, men Alex har inget val. De behöver en pojke i 14 års åldern, han är den enda som finns tillhands.

Till sin hjälp får han igen specialdesignade tekniska hjälpmedel. Fortfarande får han inget vapen, han är för ung för att bära vapen anser MI6. Men han är inte för ung för att skickas ut på uppdrag! Så fort han kommer till skolan tycker han att det verkar konstigt. Han överväger att direkt kalla in MI6, men sansar sig eftersom han inte har några som helst bevis på att det försegår något skumt annat än sin magkänsla. Det bor några andra pojkar på internatet. En pojke som direkt blir Alex vän, men resten är rena rama möstereleverna. Skulle detta inte vara en skola för rika problembarn? Vad är det egentligen som försegår? Varför patrulleras skolan av beväpnade vakter? Är det verkligen för deras egen säkerhet eller för någon annan orsak? Vad finns i de övriga våningarna, de våningar dit pojkarna är förbjudna att gå? Ska Alex hinna lösa gåtan innan det är för sent?

Även denna bok är väldigt detaljerat skrivet. fortfarande förekommer viktoriansk stil :) Eftersom det är en bok av samma författare så kommer jag att ganska långt kopiera resten av texten.
Det är en ungdomsbok, och jag har ett minne av att de flesta böcker jag läst i min ungdom var väldigt beskrivande. Är det ett typiskt ungdomsboks-drag? Ett plus i kanten för den detaljerade biten när Anthony Hohowitz beskriver de olika fordonen och vapnen som används. Det intresserar mej inte det minsta, men det kan troligtvis intressera målgruppen som enligt logiken borde vara 14-åriga killar. Explosioner och annan specialeffekt lyser inte med sin frånvaro, läsaren får även ta del av dessa. Det är en spännande bok som inte är slut bara för att uppdraget tagit slut, Anthony bjuder även i denna bok på en slutkläm.

Alex Rider

Jag har läst två böcker om Alex Rider. Den första boken kommer jag att skriva om här, och den andra kommer att komma i ett annat inlägg som kommer att publiceras om två dagar.

Vi börjar med Stormvarning, den bok jag läste först och samtidigt den första boken om Alex Rider. Alex är 14 år gammal, han är föräldralös och har tagits om hand av sin farbror som är en bankman. Hans farbror, Ian Rider reser mycket i sitt arbete. När Alex får bud om att hans farbror dött i en bilolycka på väg hem från en av sina arbetsresor inser han hur lite han vet om sin farbror. Men olyckan...hans farbror som alltid varit noga med bilbälte i bilen sägs ha dött i en bilolycka för att han inte använt bilbälte. Alex anar oråd. Men varför skulle polisen ljuga?

Alex börjar undersöka saken och finner sig snart i en situation där underrättelsetjänsten MI6 tvångsrekryterar honom för ett uppdrag att kontrollera upp den ofattbart rike, till synes generösa Herod Sayle eftersom han bestämt sig för att donera högteknologiska datorer till alla Englands skolor. En stormbreaker-dator. Vem skulle misstänka att en 14 årig pojke skulle vara spion? Till sin hjälp får Alex några specialdesignade vapen och en snabbträning för att klara "grundkursen" i att vara spion.

Boken är väldigt detaljerat skrivet. Jag reagerade på att flera byggnader var viktorianska, t.ex. Jag vet inte ens hur en viktoriansk byggnad ser ut så det hjälpte mej inte mycket. Det är en ungdomsbok, och jag har ett minne av att de flesta böcker jag läst i min ungdom var väldigt beskrivande. Är det ett typiskt ungdomsboks-drag? Ett plus i kanten för den detaljerade biten när Anthony Hohowitz beskriver de olika fordonen och vapnen som används. Det intresserar mej inte det minsta, men det kan troligtvis intressera målgruppen som enligt logiken borde vara 14-åriga killar. Explosioner och annan specialeffekt lyser inte med sin frånvaro, läsaren får även ta del av dessa. Det är en spännande bok som inte är slut bara för att uppdraget tagit slut, Anthony bjuder även på en slutkläm.

Liftarens guid till galaxen

Nu äntligen! En till bokrecension :) Denna bok har varit lång, men det är för att den består av 5 böcker, alla i samma bok 880 sidor om någon vill veta. Böckerna är: Liftarens guide till galaxen, Restaurangen vid slutet av universum, Livet, universum och allting, Adjöss och tack för fisken samt I stort sätt menlös.

De handlar om jordvarelsen Arthur Dents och rymdvarelsen (från Betelgeuse 5) Ford Prefects resa genom rymden, men också om rymdvarelsen med två huvuden (också från Betelgeuse 5) Zaphod Beeblebrox och jordvarelsen Tricia McMillian, även kallad Trillian.

Varför befinner sig då dessa på en resa genom rymden? Jo, vogonerna hade fått till uppgift att spränga bort jorden för att göra plats för en intergalaktisk motorväg. Ford Prefect, som för övrigt varit strandsatt på jorden i fler år än han hade räknat med, bestämmer sig för att ta med sig Arthur Dent och försöka lifta med vogonerna bort från jorden. Naturligtvis utan vogonernas vetskap, de är inga trevliga typer att komma i vägen för. Detta får Arthur snart erfara.

Trillian å andra sidan har hittat Zaphod på en maskeradfest på jorden inte långt innan rymdinvasionen och bestämt sig för att följa med på ett äventyr. Det kan ju anses lite spännande om en person i fråga verkligen kommer från en annan planet. Av en otrolig osannolikhet plockas Arthur och Ford upp av rymdskeppet hjärtat av Guld, vilket är det skepp som Zaphod reser omkring med. Äventyret fortsätter i samma osannolika anda och resan sträcker sig genom rum och tid samt även genom parallella universum. Ibland reser de tillsammans, ibland skilt för sig, och ibland detta mer eller mindre frivilligt.

Boken innehåller många roliga situationer såväl som tänkvärda åsikter. Många gånger har jag skrattat högt åt något som jag läst. Deras resa börjar, förutom det faktum att de flyr från en jord som ska utplånas, med att försöka ta reda på svaret...eller egentligen frågan till livet, universum och allting. Senare spårar allt ur och jag tappar helt den röda tråden. Eller avsaknaden av röd tråd...beroende på hur man ser det. Däremot uppkommer situationer som förklara tidigare situationer i boken. Den uppmärksamme kan säkert komma ihåg och se tillbaka till dessa situationer, jag å andra sidan kan minnas att det var någonstans i boken som något sådant nämndes.

Det kan ju även nämnas att detta är en trilogi. Jag ser fram emot att läsa bok nummer 6 av 3. Min syster har den på engelska, men hon höll på att läsa den så jag får se om jag hittar ett eget exemplar av den. Den sista boken har dock en annan författare.

Som avslutning kan jag väl säga att det inte förvånar mig ett dugg att det är en trilogi med 6 böcker. Inte efter att man läst denna otroligt invecklade röriga men ändå trevliga och lättlästa bok. Ibland vet man inte var man är i boken, men det är lugnt, det verkar som att huvudpersonerna är smått borttappade ibland också :)

Helt klart värd att läsas!! Nackdelen med att ha alla böckerna i en bok är att det verkar som att man läser och läser och boken tar aldrig slut. Fördelen är att man kan avsluta en bok ock fortsätta på nästa utan att behöva bekymra sig över var följande bok är eller ens tänka tanken att den ena boken tagit slut och den andra börjat.

Döden går i kloster

Detta är en bok som min svärmor tyckte att jag skulle läsa. Artig som jag är tog jag emot den, min tanke var verkligen att läsa den! Men den lades på en hylla under rubriken "jag läser den när jag inte har nåt annat att läsa". Nå, jag har insett att det finns alltid nåd att läsa! Så tillslut bestämde jag mej för att dessa böcker SKA jag läsa, och nu hade jag kommit ner till denna. Jag öppnade boken och stirrade ner på första sidan. Bokstäver i rader, men samma bokstav kunde vara skriven på lite olika sätt. Fortfarande tryckbokstäver, men ett "t" kunde vara lite längre ner än ett annat "t" i samma ord. Det första jag kom att tänka på var en gammaldags skrivmaskin. Och tanken "väntas nu, hur gammal är den här boken?" slog mej. Svaret är att den är skriven 1958 och översatt 1984. Boken är äldre än mej. Hur intressant kan en bok vara som handlar om en kvinna från 50 talet vara?

Men, jag hade bestämt mej för att ge boken en chans, så jag tänkte göra det. Den är hur bra som helst! Väl skriven och huvudpersonen är inte någon bortskämd överklassbrud som inte kan lyfta ett finger i tron att det ska bli smutsigt. Har jag fördomar? Helt klart!

Handlingen då? Ja, enligt baksidan handlar det om en miss Jennifer Jones som reser till ett fridfullt kloster vid Pyrenéernas fot. När man läst en bit inser man att huvudpersonen heter Jennifer Silver. Till att börja med :) Klostret ligger faktiskt vid foten av Pyrenéerna.

Den 22 årige Jennifer Silver har rest från England till en liten by, Gavarnie, som ligger i skuggan av Pyrenéerna för att träffa sin kusin, Gillian. Gillian har skrivit till Jennifer och bjudit henne till klostret för att det finns saker hon vill diskutera, bland annat vill hon bli nunna.

Jenny (som hon kallas) träffar där en ungdomsbekant, Stephen, han spelar en ganska stor biroll. Historien handlar om hur Jenny kommer till klostret. Hon ber att få träffa sin kusin, men bemöts konstigt. Jenny får onda aningar och till slut får hon reda på att hennes kusin har dött i lunginflammation endast två veckor tidigare. Trots detta besked fattar Jenny misstankar. Det är något som inte stämmer. Varför berättade inte Gillian att hon hade anhöriga som kunde underrättas? Klostrets abbedissa , den vördade modern, känner att klostret har begått ett misstag, ett misstag som de inte kunde göra något åt, men hon känner ändå att klostret har skyldighet att låta Jenny stanna där som gäst medan hon reder ut sina misstankar.

Ju mer Jenny undersöker saken, desto mer inser hon att hon kommit ut på djupt vatten. Hon inser också att det är fara för hennes eget liv. Ska hon lyckas lösa mysteriet med sin kusin? Vad är det egentligen som pågår?

Jenny kommer fram till många snabba slutsatser. Alla gånger är de inte kloka eller genomtänkta. Hon är en impulsiv kvinna som är kvick till handling och gärna sätter sin egen säkerhet på hyllan till god för att komma närmare mysteriets lösning. Jag tycker att vissa saker verkar helt annan än så som Jenny uppfattar situationen.

En förvånansvärt bra bok! Jag trodde att den skulle vara gammaldags och dammig. Jag tycker inte ens att språket är så gammalt som jag skulle kunna tänka mej. Jag har läst böcker med så gamla ord att jag inte ens lärt mej dess betydelse. Här hittade jag inga sådana ord. Däremot pratar Jenny franska, och franska fraser förekommer i boken. Det lönar sig att ha en grunduppfattning av franska, eftersom fraserna inte är översatta. Det är ändå bara fraser, så det är inte mycket man missar ifall det är så att franskan är dammig eller intetsägande.

Jag rekommenderar denna bok! Trots sin tråkiga pärm-bild är det en spännande bok :)